majstina.blogg.se

Så har jag då varit i Skåne, min första långresa med bil detta året.

Jag startade ganska tidigt. Jag körde till Båstad och hämtade en massa, som Pippi ville skicka med till Bjärred. Hon hade lagat mängder av portions-mat, som Gunnel skulle lägga i frysen för kommande behov. Jag drack kaffe och åt fransbrödsbullar, innan jag fortsatte söderut.

Först var jag en runda på kyrkogården. Där var allt i sin ordning. På mormors och morfars grav hade de stammat tujorna, något som Carsten och jag tänkt göra, men så blev det aldrig av. Det stod på graven, att den var återlämnad. Sen gick jag ända bort till mammas farmor och farfars grav. Där var allt som vanligt. Den är ju kulturgrav. Mormor Bengtas grav fanns kvar, fastän den inte är kulturgrav. Man kunde knappt läsa texten på stenen. All förgyllning var borta.

Så fortsatte jag kustvägen till Barsebäck. Där såg det förskräckligt ut längst kusten. Fullt med skräp!!!

Jag körde in om på Wathiersro men gick inte av. Där var något mindre stökigt, än förra gången jag körde förbi. Trots det längtar jag verkligen inte tillbaka.

Efter en shoppingrunda på Center Syd körde jag till Tuvessons. Där hade jag en trevlig stund med kaffe, dopp och en massa snack.

Vid femtiden körde jag till Bjärred. Först beställde jag en pizza. När jag kom fram till Gunnel och Fred, låg han i sängen och var riktigt dålig. Han kunde inte äta något, så Gunnel och jag fick äta pizza själv. Så kom en sjuksköterska och undersökte. Han hade feber och var riktigt eländig, så hon bedömde att han borde åka ambulans till sjukhuset. Ambulanspersonalen kom snabbt, och jag följde med som stöd. Det gick undan på väg till Lund - 140km/tim och blåljus. Men så dålig var han faktiskt inte. Jag tror att föraren gillade att köra fort.

På lasarettet tog de väl hand om Fred, och efter en stund började han kvickna till. Han pratade hela tiden, men det var svårt att tala tillräckligt högt, så att han kunde höra vad jag sa. Små hörapparater fungerar inte på gamla sjuka människor. Vid tiotiden hade de bestämt att han skulle läggas in på infektionen.  Jag tog taxi till Bjärred. Vi la oss genast, för vi var mycket trötta både Gunnel och jag.

På förmiddagen fixade jag en del. Körde till Jysk och köpte rullgardiner och till Harald Nyborg och köpte en  ”vask-sug”. På eftermiddagen kom Grönqvists och drack eftermiddagskaffe. Det var trevligt att sitta och prata med gamla vänner från Barsebäckstiden.  På kvällen åt vi en god orientalisk gryta  och drack vin. Sen såg vi ”Bättre än en 5:e klassare.

På söndagen gjorde vi inte något särskilt, slappade mest. Vi fortsatte med vin till kvällsmaten.

På måndagen kom ett städbolag och städade. Vid lunchtid kom Peter. Vi åt Janssons frestelse, som Pippi skickat med, och sen körde vi till hörseltjänst och köpte en sådan hörapparat som Kerstin hade. Sen åkte vi och hälsade på Fred. Han var ganska pigg men mycket svag. Det roliga var att hörapparaten, som vi köpt för dyra pengar fungerade. Jag stannade kvar även på måndagen.

På tisdagen körde jag hem via Båstad. Pippi och Bo bjöd på lunch på en restaurang, raggmunkar och stekt fläsk och lingon. Det var jättegott.

Klockan två var jag hemma igen. Då var jag jättetrött men nöjd med min vistelse i Skåne. Klockan fem kom Anders med Pajas. Ett glatt återseende!

Till sist en fin bild av Gunnel.

.