Skånetur i oktober (och lite till)
Den 19, 20 och 21 var jag i Skåne.
Jag ska strax börja berätta i kronologisk ordning, men jag måste bara börja med en fin bild på Cecilia och Stefan. Den tog jag på torsdagskvällen.
Men nu åter till ordningen. Jag körde hemifrån på onsdagens förmiddag och var framme i Lödde kvart i ett. Ann-Marie Löwenborg bjöd mig på lunch. De hade dansk vecka på Norrehed och bjöd på jättegod dansk-inspirerad mat.
Sen gick jag bort till "canasta-rummet". Jag hamnade i "en sexa". Det var jättekul att spela. Första ronden vann mitt lag, men sen var det stopp, och vi förlorade lika stort som vi innan vunnit
Jag bjöd på knäcksocker-kaka till kaffet, och det blev mycket uppskattat. Jag hade vekligen en trevlig eftermiddag med mina gamla kompisar.
Så fortsatte jag till Bjärred. Det var roligt, att träffa Gunnel, och hon var riktigt pigg.Vi delade på en supergod pizza och drack vin. Klockan halv nio kom Cecilia, och hon körde mig till Lund. (Jag har gett mig själv körförbud, när det är mörkt.)
Vi satt en stund och pratade, men redan klockan 10 låg jag i Cecilias "gamla Halmstads säng". Där hade jag gott om plats och sov "som en gris".
Jag gick upp vid sex-tiden., så jag hann träffa båda "barnen " en stund. Stefan fixade, så att jag kunde se Gomorron Sverige, som just den morgonen var extra intressant, eftersom Hillery Clinton och Donald Trump debatterat under natten.
Vid 10-tiden körde jag mot Lomma.Jag hade aldrig kört den vägen förut. Det var jobbigt, så nu har jag gett mig ett körförbud till. (Förbjudet att köra på okända vägar och platser.)
Jag kom i alla fall lyckligt fram till Ulla och Ove i Lomma. Ulla och jag var klasskamrater från första klass (1941) på läroverket tills vi tog studenten (1949). Så roligt det var att få hälsa på dem. Och lika roligt var det, att de tyckte, att det var så roligt att jag kom.
Först åkte vi till Habo Ljung och Öresunds golfbana.
Ulla och Ove bjöd på god mat och trevligt umgänge. Vi pratade och pratade. (Mest jag, som vanligt.)
Vi körde till Ullas och Oves superfina bostadsrätt, som ligger på tredje våningen alldeles intill Öresund med utsikt mot Malmö, Danmark och Barsebäck. Vi drack kaffe och pratade mer och mer och mer........
Vid halv fyra tiden bröt jag upp och började min färd till Lund. Det var mycket trafik, och det var knappt att jag kunde ta mig ut på motorvägen. Jag körde inga okända vägar och kom lyckligt fram till Cecilia vid fyra-tiden
Vi satt och virkade. Cecilia på en Pippi docka och jag på en Truls Lilleman. Det var bara att konstatera att eleven överträffade läromästaren. Men det fick jag tåla. En farmor kan ju bara inte vara avundsjuk på sitt barnbarn!
Cecilia började tänka på kvällsmat och tog fram sin lergryta. Vi skulle ha lergrytekyckling till kvällsmat.
Nu är allt framdukat och vi sitter i det mysiga köket redo för att gå loss på den goda maten.
Puss..........
........på dig Stefan. Cecilia är fortfarande "såååå käääääääär" och det är Stefan med.
Vi satte oss vid TV:n igen och fortsatte att virka och prata. Vi såg på en intervju med Mikael Dalén. Han har skrivit en bok, som heterr Kaosologi.Vi tog intervjun på Play. Jag hade sett den på onsdagens morgon. Jag gillade hans åsikter mycket, antagligen för att han tycker, som jag tycker. Man ska glädjas åt de små glädjeämnena och inte stressa för att uppnå de stora målen. Något att tänka på. Kanske som de här orden som Erik Magnusson, min klasskamrat de första åren på läroveket, skrev i min poesibok 1942.
Så sant, så sant!
Fler visdomsord från farmor:
Och här ytterligare:
Man har så mycket bekymmer för sitt nöjes skull.
Den lade försliter sig hellre än går två gånger.
Nog om detta! Men läs och begrunda! Själv ska jag läsa Kaosologi. Alltid lär jag mig väl något!
Så här långt kom Cecilia på sina fina Pippidocka. Min Truls fick jag bara riva upp och riva upp, tänkandes på min mammas visdomsord:
Det syns inte hur lång tid ett arbete har tagit, men det syns hur det är gjort!
Så var det tid att gå till sängs.På fredagen började Cecilia redan klockan sju, så henne fick jag inte träffa. Men jag träffade Stefan, innan han cyklade till arbetet, och när jag lämnade nyckeln.
Klockan halv 11 befann jag mig på E 6:an. Jag la mig bakom en långtradare och körde i långtradar-takt hela vägen hem till Halmstad.
- Säkert, tycker jag, men ganska tradigt!
Tradig hade däremot inte min lillesemester varit.
Nej, den hade varit helt underbar.
Det var allt för i dag från Majstina
