Höst och Allhelgonahelg - då och nu
För några veckor sen var Margareta, Håkan och jag i Lund och hälsade på hos Cecilia och Stefan. Där hade vi det trevligt från middag till sent på kvällen tillsammans med Stefans föräldrar.
Men på förmiddagen hade vi haft annat för oss. Vi var på kyrkogården I Landskrona, där vi gjorde i ordning Mammas och Pappas grav. Graven domineras av två jätte-tojor, som Carsten och jag stammade under Barsebäckstiden. De är väldigt vackra, ståtliga, näringskrävande och dominerande. De tar all näring och alla odlingsförsök hitintills har misslyckats. Nu gjorde vi ett nytt försök och planterade rosenplist, revsuga och murgröna. Till sist piffade vi upp det hela med två pelargonier. Se så fint det blev. Hoppas att det håller!
När vi kom till Glumslöv tänkte jag på mitt vackra gamla hem, som det såg ut i början på 50-talet - här från trädgården. Kerstins Allan tog kortet och lät göra vykort.
Och så här såg det ut 1945. Mormors och Morfars hus låg vid infarten, och tittar man riktigt noggrant på åkern till vänster kan man se tre små prickar. En av dem är Ragnar, vår daglönare, som kryper och gallrar betor.
Det året fick vi boningshuset moderniserat - värmeledning och vattentoalett inne. I den stora tamburen blev det en trappa upp till gavelrummet, som nu blev Kerstins och mitt rum på riktigt - hela året. Innan hade vi bara kunnat använda det på sommaren och då gått upp via den branta kökstrappan.
Förra året förstördes hela gården genom mordbrand. Jag blev jätteledsen, när jag såg förödelsen på bild från Landskrona Posten. Jag ville inte åka dit mer.
Men det ville Håkan, och jag gav med mig. Så körde vi förbi "Hundraårastället", Aspan och Brorstorp. Då tittade jag till höger, och då fick jag nästan en chock.
FÖR DÄR LÅG HUSET. Och jag såg de två gavelfönsterna i Kerstins och mitt rum.
När vi kom fram till gården såg det ut så här. Huset var uppbyggt i nästan precis samma stil. Framifrån var det sig inte riktigt likt. Men i alla fall!
Så glad jag blev! Viarp finns fortfarande kvar!
Vi var inne och tittade och talade med "flygare", som nog tyckte, att det var roligt att träffa någon, som för länge sen bott på gården.
Jag finns fortfarande på Flygklubbens hemsida, som reklam för presentkort för segelflyg. Jag fick ju ett sådant presentkort i 80-års present.
Och nu till något helt annat.
Alhelgonahelg!
Jag minns inte grav-besök och tända ljus. Nej, november var kalasens tid. Morfar fyllde år den 27 oktober och Mormor den 3 november och varje år bjöds det på kalas, större eller mindre.
1954 var det dessutom Diamantbröllop och det firades med stor fest i Grönadal
Året därpå passade vi på att döpa vår lile Håkan, när Mormor och Morfar hade kalas, denna gång hemma hos Mamma och Pappa.
Morfar 90 år. Stort kalas i Grönadal. Den som är intresserad kan hitta fler bilder i albumet 1957 - 1962
Gamla-mormor bodde efter Morfars död hos Moster Nanny - de sista åren i Mosters lägenhet på Säbygatan.
Då var det kalas hemma hos Moster Nanny.
Och nu är jag nästan lika gammal, som Mormor på korten ovan och har till och med två små barnbarns-barn.
Åter till Allhelgonahelgen.
Jag besöker inga gravar. Men hemma tänder jag ljus och tänker på de kära, som inte längre finns här på jorden:
På Carsten, som vilar i havet.
På Mamma och Pappa och Kerstin.
På Mormor och Morfar och Farmor.
På Moster Nanny och Morbror Sven.
På Morbror Olgard och Moster Ellen
På Farbror Henning och Faster Gullan
På Margaretas Mamma Laila
På Agnetas Pappa Åke.......
...och på alla andra som gått bort och lämnat stora tomrum efter sig.
Jag blir ledsen, när så många människor vanhelgar Allhelgonahelgen genom att koppla i hop den med amerikanarnas hemska halloween-firande.
Måtte vi slippa sådan här trams:
Anders tog bilden på Hawaii
Det var all för idag från Majstina