Älskade Pajas

Publicerad 2016-08-12 12:08:08 i Allmänt,

Jag har förlorat min älskade Pajas.

Den 26 juli somnade han in för att aldrig mer vakna.

Han var pigg och glad på morgonen......

... och vi tog den långa Hallägra-promenaden. När vi kom hem åt han sin frukost med god aptit. Sedan tog han sin sedvanliga förmiddagsvila. Vid ett-tiden ville han komma till mig, där jag satt på altanen. Då kunde han inte stödja på ena frambenet. Jag trodde, att han hade legat fel, och lät honom vara en stund. Men när jag kom tillbaka, låg han på sidan alldeles slapp och utslagen. Jag trodde, att han skulle dö då med detsamma, men jag ringde efter Agneta och Anders, som genast kom, och vi körde honom till djursjukhuset i Slöinge. Där kunde han inte resa sig, och jag bestämde, att han hade levt färdigt. Han hade varit en glad och lycklig hund, och han hade rätt att få "dö levande" och lycklig. Jag satt jämte honom på golvet, när han lugnt och stilla somnade in.Jag fick inte veta dödsorsaken, men jag är nästan säker på att han fått en stroke.

Jag grät hela kvällen.

Men dagen därpå var jag inte så ledsen längre. Jag unnade honom den fina död han fått och tänkte på honom med glädje och på allt roligt vi haft tillsammans.

Tänk bara på vilket stöd han var för mig, när jag misste Carsten!

Nu låter jag Pajas själv berätta om sitt 13-åriga liv.

Här ligger jag nu på golvet. Matte sitter vid sidan om mig, och hon stryker mig över pannan. Det är så skönt. Jag har inte ont någonstans. Jag blundar och hela mitt liv spelas upp innanför mina slutna ögon.

Jag föddes i Sövestad. Vi var bara två valpar, men Husse och Matte valde mig, för jag var en så glad liten valp.

Så kom jag till Wathiersro och Barsebäck. På gården fanns flera djur: Katten Måns och hundarna Kid, Prick och Greip.

Här ligger alla vi hundar i samma hundsäng.

En dag fick gamle Kid följa med Husse till skogen för att jaga. Han kom aldrig tillbaka.

Så var vi bara tre hundar på gården.

Här står vi i köksfönstret och kollar läget.

Och här är vi alla tre på Husses välskötta gräsmatta.

Prick och jag var mycket goda vänner, men Prick var inte alltid snäll mot Greip. Och tyvärr måste jag erkänna, att jag ofta hängde på som mobbare.

Jag älskade att vara ute i den fina trädgården........

...... men jag tyckte också om att ligga inne, som till exempel här i köksfönstret. Matte sa alltid, att vi var "köks-och golv-hundar", men hon tillät detta undantag från "golv".

Jag älskade min Husse, och han älskade mig.

Jag älskade min matte, och hon älskade mig.

Men jag hade fler favoriter....

Anders var toppen. (Han är med mig nu.)

Och Agneta har alltid varit min reserv-mamma. (Hon är också med mig nu.)

Lägg märke till att min svans är inlindad i silverteip. Jag hade slagit hål på den, när jag hälsade på hos Calle i Heberg.

Prick blev sjuk och dog. Strax efteråt dog även Greip. Sorgligt!

Så var jag då ensam-hund........

......Men jag hade ju Måns. Vi båda bestämde, att nu fick det vara nog med det där "köks-och golv", och vi erövrade snabbt hela huset.

Jag fick följa med Matte, när hon cyklade och badade.

När det inte var läge för bad, gick vi långa promenader vid stranden och i får-hagarna.

Jag älskade att åka bil. Jag hade ett alldeles eget rum längst bak.

En dag hände något sorgligt. Måns, som alltid hade varit så försiktig i närheten av vägen, glömde bort sig och blev påkörd och dödad, när han ville smaka på en överkörd hare.

Men det skulle bli ännu värre.

En dag var också Husse borta för alltid.

Vi saknade honom så mycket, och nu var det bara Matte och jag.

Plötsligt blev allt så rörigt. Hela huset upp-och ner. Kartonger överallt! Paviljongen nermonterad och bortforslad. Frigge-boden dinglande i en lyftkran högt uppe bland trädkronorna och bortkörd på ett lastbilsflak.