Jag minns den ljuva tiden..........
Jag minns den ljuva tiden
jag minns den som igår,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår
.........
jag minns den som igår,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår
.........
Så skriver Anna-Maria Lenngren i sin dikt "Pojkarna". Så rätt hon hade. Visst är väl barndomen den lyckligaste tiden i en människas liv. Åtminstone om man har det så bra, som mitt lilla barnbarns barn Vide. Han är nu drygt en månad gammal, och här skänker han oss sitt vänaste leende.
Han är älskad och omhuldad av mamma och pappa, mormor och morfar, farmor och farfar och alla andra,som han har någon relation till.
Men han förstår inte, att han just nu upplever sin allra lyckligaste tid. "Stekta sparvar kommer flygande in i hans mun." Så kommer det att vara några år till, men snart måste han börja agera själv.
Jag minns så väl, när jag gick med Håkan till skolmognadsprovet. Då tänkte jag:
-Nu är det klippt! Nu kan jag inte fixa allt för honom. Nu måste han tänka själv.
Jag försökte verkligen ta vara på den lyckliga tid, då Håkan och Anders var små. Jag var helt betagen av att det räckte med att de såg mig, när det var tid att somna, att de "slogs om" vem som fick ligga närmast, när vi hälsade på hos mormor och morfar och alla andra små tecken på att de älskade mig.
Själv hade jag en mycket lycklig barndom, men inte förstod jag, hur lycklig den var, så bekymmerslös.
Så... Julia och Calle! Tag vara på varje minut medan Vide är liten. Tiden går så fort. Rätt som det är, är det ni, som är farmor och farfar.
Min bästa tid är inte nu. Den har passerat för länge sen. Men jag njuter av livet fastän jag är gammel-farmor och rysligt gammal. Jag samlar alla bilder jag kan på mitt lilla barnbarns barn. Han har en egen Vide-mapp på min dator, och varje gång jag slår på datorn ler han mot mig i en stor skärmbild.
Det var allt för i dag från Farmor Majstina
