När pappa fyllde 50år
Nu ska jag bli lite nostalgisk igen.
Jag ska berätta om när fyllde pappa 50 år. Då var jag 17 år..
Då hade vi stort kalas (herrbjuding) hemma på gården.
Min ingifta Moster Ellen skrev dagbok. Mamma skrev av delar av hennes dagbok 1980. Denna handskrivna bok är en skatt att bevara.
Så här skriver Moster Ellen om Pappas 50 års dag:
Den som inte kan läsa Mammas fina handstil får en ordagrann "översättning" :
Och visst minns jag den stora festen!
Jag fick klä mig i min fina, långa konfirmationsklänning, som jag ärvt efter Kerstin. Den var uppsydd hos den fina firman Nordströms i Landskrona. Mamma broderade sedan vackra blommor på kjolen, och jag använde klänningen på många kalas.
Så småningom syddes den om och blev urringad med fina, breda axelband. Till den bar jag en blå bolero-jacka. Sista gången jag använde klänningen var på Anders och Agnetas bröllop. (Man kan ana de fina broderade blommorna på kjolen.) Nu ligger klänning och jacka i amerikakofferten i varmförrådet. Jag har blivit "gammal-tjock" och klänningen är för liten.
Nu åter till kalaset. Det var så spännande att få vara med. Mamma, Kerstin, Mormor, Moster Nanny, Moster Ellen och Faster Gullan var så fina i sina långa klänningar, och kära nån vilka stiliga smoking-herrar! Allra stiligast var den långe Olle Stenström Jag blev alldeles till mig, när han sa, att jag var söt, och när han berömde mitt tal. Stilig var också min käre Pappa. Kerstin och jag avgudade honom och sa alltid, att ingen hade en så underbar pappa som vi.
Så höll jag mitt allra första tal. Det började så här:
När man ska hålla tal,
så stakar man sig lätt.
då står man där och rodnar
och reder sig helt slätt.
då står man där och rodnar
och reder sig helt slätt.
Men ibland kan man få lov,
att ha ett manuskript.
så är det just i detta fall.
jag har försökt att skriva dikt.
att ha ett manuskript.
så är det just i detta fall.
jag har försökt att skriva dikt.
Min käre Pappa, eller rättare vår,
har varit sig lik i alla år
och först vill jag honom tacka,
och sen tala om för er
hur han sig i det dagliga livet betér.
har varit sig lik i alla år
och först vill jag honom tacka,
och sen tala om för er
hur han sig i det dagliga livet betér.
Varendaste morgon
klockan fem går han opp.
och sen går hela dagen
uti ett enda lopp.
klockan fem går han opp.
och sen går hela dagen
uti ett enda lopp.
Med sömnen min Pappa,
han har ej bevär.
bäst han dock sover,
när TT det är.
han har ej bevär.
bäst han dock sover,
när TT det är.
Med vädret det är
på samma vis.
men Mamma hon hör,
för hon känner sin make precis...................
på samma vis.
men Mamma hon hör,
för hon känner sin make precis...................
Sen minns jag inte mer av talet.
Ja, jag hade en underbar barndom och ungdomstid tillsammans med Mamma, Pappa och Kerstin. Kerstin och jag kivades visserligen, så att Mamma höll på att bli förtvivlad. (Men när vi blev stora hade vi "å-kivat".) Dessutom hade jag Mormor och Morfar, Moster Nanny och Morbror Sven, Morbror Olgard och Moster Ellen, Farbror Henning och Faster Gullan och många av Mammas släktingar på nära håll.
Jag minns med stor tacksamhet min fina barndom och ungdomstid.
Det var allt för idag från Majstina