En saga
En gång för miljarder år sen fanns det i världsaltet en slocknad sjärna - en planet. Vid ett tillfälle råkade världsaltets härskare titta lite närmare på just den här planeten.
-Den ser ju intressant ut, tänkte han. Den planeten ska jag göra något bra av.
Och så skapade han himmel och jord, sol och stjärnor, dag och natt, jord och hav, växtlighet och djur och till sist skapade han människan.

-Den ser ju intressant ut, tänkte han. Den planeten ska jag göra något bra av.
Och så skapade han himmel och jord, sol och stjärnor, dag och natt, jord och hav, växtlighet och djur och till sist skapade han människan.
Och han skapade människorna till sin avbild. Och han välsignade dem.
- Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen och över alla djur, som röra sig på jorden.
- Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen och över alla djur, som röra sig på jorden.
Planeten fick namnet Tellus, och han kallade sig själv Gud, och människorna kallade honom Vår Herre.
Vår Herre vakade över Tellus och över människorna och till en början var allt gott.
Men människorna ville inte lyda Gud, och då straffade han dem hårt.
Första gången han straffade dem var, när de åt av äpplet från kunskapens träd. Människorna får ju inte bli lika visa som Gud, och de drevs ut ur Edens lustgård.
Första gången han straffade dem var, när de åt av äpplet från kunskapens träd. Människorna får ju inte bli lika visa som Gud, och de drevs ut ur Edens lustgård.
Bättrade de sig? Ja, kanske för en tid, men snart var det dags igen.
Och Gud vakade över människorna, och varje gång de avvek från den rätta vägen straffade han dem.
Han sände gräshoppor, som förstörde skördarna.
Han lät främmande makter erövra landet.
Han lät människorna bli slavar.
Han lät sin ende son kosfästas.
Ja, jag kan inte räkna upp alla de hemskheter, som drabbade de stackars människobarnen. Och ändå fortsatte de att vara olydiga.
Han sände gräshoppor, som förstörde skördarna.
Han lät främmande makter erövra landet.
Han lät människorna bli slavar.
Han lät sin ende son kosfästas.
Ja, jag kan inte räkna upp alla de hemskheter, som drabbade de stackars människobarnen. Och ändå fortsatte de att vara olydiga.
Till slut tror jag att Vår Herre tröttnade på Tellus och människorna där.
-Nu får ni klara er själva och ta konsekvenserna, tänkte han. Jag orkar inte med er längre. Jag har så många andra världar, som jag behöver sköta om.
-Nu får ni klara er själva och ta konsekvenserna, tänkte han. Jag orkar inte med er längre. Jag har så många andra världar, som jag behöver sköta om.
Men så av en händelse år 2019 föll hans blickar åter på planeten,som han skapat i urminnes tider. Och han blev förskräkt.
- Oh, arma människobarn! Vad har ni gjort med planeten, som ni fick att förvalta?
- Ni har förstört atmosfären runt er jord.
- Haven är förstörda.
- Djur och växter håller på att dö.
- Ni tänker bara på er själva.
- Ni stressar ihjäl er.
- Oh, arma människobarn! Vad har ni gjort med planeten, som ni fick att förvalta?
- Ni har förstört atmosfären runt er jord.
- Haven är förstörda.
- Djur och växter håller på att dö.
- Ni tänker bara på er själva.
- Ni stressar ihjäl er.
- Ska jag vända mig ifrån er, eller ska jag göra ett sista försök att rädda Tellus?
Då beslöt han sig för vad han skulle göra.
- Jag ska hjälpa människobarnen att börja om nästan från början. Jag ska sända en farsot över jorden. Massor av människor kommer att dö, men de som finns kvar kommer kanske att bättre ta lärdom av misstagen ,som gjorts, och de kommer att förvalta sitt arv bättre
- Jag ska hjälpa människobarnen att börja om nästan från början. Jag ska sända en farsot över jorden. Massor av människor kommer att dö, men de som finns kvar kommer kanske att bättre ta lärdom av misstagen ,som gjorts, och de kommer att förvalta sitt arv bättre
Och därför sände Vår Herre andra coronaviruset till vår jord.
! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
Ja, nu tror ni kanske, att jag blivit religiös på gamla da´r. Det har jag nu inte blivit, men jag har velat berätta en liten sedelärande saga.
Jag är en obotlig optimist.
Jag tror, att allt ont kan leda till något gott. Till och med ett farligt virus!
Jag tror, att jordens barn tar lärdom av dagens prövningar, och jag är säker på att de kommer att förvalta sitt arv bättre.
Jag tror, att allt ont kan leda till något gott. Till och med ett farligt virus!
Jag tror, att jordens barn tar lärdom av dagens prövningar, och jag är säker på att de kommer att förvalta sitt arv bättre.
Jag tror att mina barn, barnbarn och barnbarns-barn kommer att få leva på i en båttre värld.