Julen 2015
Tjenixen! I dag är det jag, Pajas, som skriver på mattes blogg.
På kortet ovan vilar jag mitt huuvud i mattes knä. Det är något gott på gång verkar det som, eller hur?
Matte och jag har det så bra tillsammans. Varje gång vi stöter på varandra hemma i lägenheten säger matte
Matte och jag har det så bra tillsammans. Varje gång vi stöter på varandra hemma i lägenheten säger matte
- Hej, sötnos!
- Hej, sötnos själv! signalerar jag med svansen.
Nu tänker jag berätta lite om hur vi har haft det, matte och jag, nu i jul.
Dagen innan, lille-julafton, tog vi färdtjänst till Gullbrandstorp. Höga besvärliga bilar de har. Jag kunde knappt komma upp och ännu svårare var det att komma av bilen.
Här är matte och jag vid brasan.
Jag kan aldrig få nog av kel och kli.
Adina och matte var jättefina i sin jacka respektive väst. Margits jacka passade perfekt till Adina, och av kjolen fixade matte en väst till sig själv. Oj, vilket jobb hon hade! Här poserar de vid vid den fina julgranen. Det är en topp från en i skogen fallen gran.
Ni ser väl att jag är med på bilden?
Vi var i Gullbrandstorp redan klockan 9 på julaftonens morgon! Här äter vi en andra frukost.
Anders är verkligen en bussig kompis.Han bjuder mig alltid på något gott. Agneta är min reserv-matte. Hon är alltid så mån om mig.
Under julgranen låg en massa julklappar. Jag luktade mig till att några var till oss hundar, men tro inte att jag fick öppna min. Jag försökte flera gänger men blev bryskt bortmotad. Matte tog hand om min julklapp. Den var från Boian, min enda julklapp!!!! Först i dag på förmiddagen fick jag den. MUMS!!!!!!
TACK, BOIAN!
Så delade man ut julklappar och åt lunch. Sen bar det iväg till Villshärad. Jag blev inklämd i bagaget i Philips bil. Trångt! Jag fick halvstå hela vägen. Men jag är en tålig hund. Man får vara glad att man fick följa med och slapp att vara ensam hemma.
Vi möttes av en skällande Ebba. SKA DEN HUNDEN ALDRIG LÄRA SIG, ATT MAN INTE SKÄLLER PÅ NÅGON SOM HETER MAGNUSSON TILL EFTERNAMN ! Men jag har slutat att bry mig.
I Villshärad var det juligt värre. Massor av mat stod på bordet utom räckhåll för mig. Margareta är en fantastisk matmamma. Boian hade bakat ett får-bröd. Det hade varit trevligare om det varit ett hund-bröd. Här väntar man på maten - jag med.
Och nu har alla satt sig runt bordet.
Jag la mig under bordet vid mattes fötter. Rätt som det var kallade hon på mig. Hon hade gjort i ordning en liten jultallrik till mig med skinka, köttbullar, prinskorv och grönkål. Hon satte ner den på golvet, och vad tror ni hände? Ebba, DEN HYNDAN, rusade fram och glufsade i sig allt ihop, medan matte hindrade mig med hårt grepp i halsbandet.
Men tji fick hon! Den snälla Adina gjorde iordning en mycket finare liten jultallrik till mig.
Det är rätt jobbigt att vara hund, när det är fest. Alla skrek och stojade. De höll på med något, som de kallade julklappsleken, och jag hade svårt att vila mig.
Så blev det då äntligen dags att åka hem. Klockan var c:a ½12.
Jag fick min kvällsfil och äntligen kom också matte och la sig. Jag är mycket nöjd med min julafton. Men kära nån så jobbigt det är att vara borta hela dagen!
Det var allt för i dag fran mig Pajas
PS Matte hälsar! DS
