Några minnen från jular på 30- och 40 talet
På hösten hade vi varit och fotograferat oss I Falkenberg. På den tiden tog man polyfoto. Här är ett av dem.
När det närmade sig jul åkte vi tåg till Skåne. Tåget stannade vid varje station och Kerstin, som gick i första klass, stavade sig högt igenom namnen:
- GULL---BRANDS---TORP!
Oh, vilket vackert namn! sa hon. Inte kunde hon väl ana att hennes systerson skulle bosätta sig där!
På husen bredvid stationerna fanns några mindre skyltar:
- MEN QVINNOR.
Det var extra svårt att läsa för en 7-åring. Kerstin berättade ofta, att hon känt sig så duktig, när hon kunde läsa de svåra orden.
Hur vi kom till Viarp från Helsingborg minns jag inte. Kanske åkte vi buss, eller så hämtade morbror Olgard oss med bil. Han hade nog bil redan då.
Så firade vi då julafton hos mormor och morfar. Moster Nanny och morbror Olgard var med, kanske fler. Jag minns inte riktigt.
På julaftonskvällen hade Kerstin och jag på oss våra fina röda klänningar med vita prickar. Julgranen hade levande ljus. Kerstin gick för nära granen, och plötsligt började det brinna i hennes klänning. Jag rusade ut i köket och kom tillbaka med en liten mugg vatten. Men då var redan elden släckt, för moster Nanny hade rådigt nog fattat tag i Kerstin och kramat henne intill sig, så att elden släcktes.
Kerstin fick byta klänning, och så väntade vi på tomten.
- Kommer han inte snart? frågade vi
- Nu är han nog vid Smörhålan, blev alltid svaret.
Och vi väntade och väntade. Till sist kunde inte morbror Olgard stanna inne längre. Han måste gå ut och ge hästarna sitt nattfoder.
Och just då kom tomten. Stackars morbror Olgard som missade honom.
Så var det varje ju varje jul tills jag fyllt sju år.
Då berövades jag bryskt på min tomte-tro. Jag sa något om tomten, och då säjer moster:
-Du som är så stor ska väl inte tro på tomten.
Så dum jag kände mig. Så himla taskigt att lura små barn i flera år, och sen bara säga:
- Tomten finns inte!
Det var inte likt min älskade moster att vara så opsykologisk.
Jularna 1935 och 1936 minns jag inte speciellt. Då var det annorlunda med julen 1937. På hösten hade våra kor fått mul-och klövsjuka, och vi hade varit isolerade på vår gård ända tills dagen före julafton. Den julen firade vi jul med bara mormor och morfar. Annars minns jag, att vi var många på julaftnarna. Moster Nanny, morbror Olgard och moster Ellen, farmor, farbror Henning och faster Gullan kom. En del sov över. Då fick Kerstin och ligga på golvet på tagelmadrasser.
1938 gifte moster Nanny sig med morbror Sven. De hade byggt en ny skola i Saxtorp och den gamla hade gjorts om till tre lärarbostäder - en jätte-stor till Bror, folkskolläraren, en mellanstor till moster och en mindre till småskollärarinnan. Don efter person! Mosters lägenhet var väldigt fin i två plan. Här är en bild av brudparet:
På 1940-talet firade vi varannan jul hos moster och varannan på Viarp. Vi alternerade med nyårsafton . När vi var hos moster var det obligatoriskt besök i Saxtorps kyrka, som hade hårda träbänkar. Inte speciellt populärt!
Kerstin och jag fick julklappar av alla. Vi hade ju inga kusiner. Det delades också ut skämt-julklappar. Två av dem har jag sparat. En fågel, som kunde plocka upp cigaretter med sin näbb:
....och en hund, som hade tändstickor i ett hål på ryggen:
På 40-talet hade vi drängar och ryktare, som flytt Hitler. De var judar och ibland högt utbildade. En av dem hette Kurt Milchner. Hans far hade varit läkare i Berlin. Magnus och Bernhard (efternamn) hade flytt från Danmark i små båtar. När det var julafton firade de tillsammans med oss. Hur det gått för dem i livet vet jag inte.
Nu viker jag från ämnet och berättar lite annat. 1945 renoverades hela mangårdsbyggnaden. Kerstin och jag fick eget rum på gaveln med trappa upp från tamburen. I tamburen fick vi också innetoalett, och mellan köket och matrummet fick vi badrum. Vi kände oss verkligen priviligierade
Det året firade mormor och morfar guldbröllop, och det bar av till fröken Heiler i stan för fotografering. Här ett kort av mormor och morfar:
Mormor 74 år och morfar 77 år.
Mamma 50 år och pappa 48 år, världens underbaraste föräldrar tyckte både Kerstin och jag.
Det var allt för i dag från Majstina
.
