När jag började skolan.
Så blev det då äntligen augusti 1937, och den stora dagen kom.
Vi var ett helt gäng, som hade sällskap. När Kerstin och jag kom ut till Viarps vångaväg, väntade några flickor, som bodde längre bort, och när vi var halvvägs till Viarps småskola sällade sig Asta Engkvist, som också skulle börja i första klass till oss.
Viarps småskola låg ungefär en och en halv kilometer från vår gård. När vi kom till Sjunnessons gick Asta och jag till vänster, och där låg vår lilla skola. Kerstin och de andra fick till höger och fortsatte till Härslöv. Småskolan var inrymd i en liten skånelänga. C:a hälften av huset upptogs av en skolsal och en korridor. Resten av huset var lärarbostad. Där bodde vår fröken, som hette Hulda Jönsson. Hur gammal hon var då, vet jag inte. Men jag tyckte,att hon var rysligt gammal, fast hon antagligen inte fyllt 60 år. Hon var i alla fall mycket snäll, och jag tyckte om henne. Hon undervisade både ettan och tvåan i samma sal, alltså var det B-skola. Vi var inte så många. 10 eller kanske 12 barn i båda klasserna
Jag lärde mig snart att läsa. Hur snart minns jag inte. Vi hade en läsebok, som var skriven av Anna-Maria Roos. Den hette Sörgården. Jag har den kvar ännu.
Den första bokstaven vi fick lära oss var M. Vekligen passande. Jag hette ju Majstina.
Så här fick vi lära oss M.
För att vi lättare skulle lära oss alfabetet fanns det en ramsa:
Redan efter jul kunde jag skriva skrivstil. Det här bladet och de nästföljande är hämtade från min Åk 1 Arbetsbok.
Jag tyckte redan då mycket om att rita och måla.
Innan jag började skolan hade jag ju ofta varit hos Moster Nanny, när hon undervisade i skolan i Saxtorp. Och moster Nanny var min idol. Naturligtvis skulle jag bli lärarinna precis som Moster, det visste jag ju redan, när jag gick i första klass.
När vi hade kristendom berättade Fröken om Jesus. Vi satt och grät, när vi hörde, hur elaka judarna var mot honom. Tårarna föll också, när hon berättade om stackars Josef, som kastades i en brunn av sina elaka bröder.
Vi hade en ganska stor skolgård. Där hoppade vi hage och kastade boll och på våren spelade vi kula. Intill skolgården var en uthuslänga med en hel rad utedass.
När jag började skolan fick jag en fin axelväska i läder av Moster Nanny. Jag fick också ett fint träpennskrin med komplett innehåll. Här har moster fotograferat mig, när jag kommer hem efter min första skoldag.
Känner ni igen klänningen? Samma klänning som på den bilden, där Kerstin och jag står på var sin sida om farmor? Inte riktigt! Då var det 1934. Nu var det 1937, och Kerstins klänning hade blivit lagom till mig. Men jag har mormors fina virkade krage. Om det är Kerstins eller min vet jag inte. Och se vilken fin skolväska jag har. Jag var så stolt över den.
Det var allt för i dag från Majstina
