Årets första Skåne-resa.
Så blev då äntligen en Skåne resa av. För 14 dagar sen, den 10 maj bar det av. Jag lämnade Pajas i Gullbrandstorp vid 9-tiden. Sen körde jag söderut över åsen, som stod i sin fagraste fägring med nyutslagna bokar. I Skåne lyste rapsfälten gula, och ofta var jag tvungen att sänka farten, veva ner rutorna och dra in den underbara doften av blommande raps. Men jag tycker inte att rapsen doftar lika mycket , som den gjorde förr. (Tyvärr är det nog så, att visst doftar den, men med åren har mitt doftsinne försämrats.)
Jag körde via Landskrona och kyrkogården. Allt var OK om än lite tråkigt. Jag la en liten stenkatt på mammas och pappas grav. Mormors och morfars grav fanns inte mer. Stenen var borttagen. Jag fick lite dåligt samvete, för att jag lämnat tillbaka graven.
Sen körde jag vidare via Barsebäck. Wathiersro såg bedrövligt ut. Jag längtar verkligen inte tillbaka dit.
Vid 11-tiden var jag framme hos Gunnel och Fred. De var lika rara och trevliga som vanligt. Men visst har de blivit ännu skröpligare.
Lagom till eftermiddagskafet var jag framme hos Monica och Lars-Bertil i Bjärred, och där blev jag verkligen väl omhändertagen.
Monica och jag spelade canasta och Lars-Bertil servade oss med kaffe och mat.
Dagen därpå åkte vi till Åhus genom ett försommar-fagert Skåne. Vi hälsade på hos Gunnel och Olle, Lars-Bertils bror. Först fick vi jättegod lunch. Jag glömde att fotografera, men jag tog ett kort av Gunnel, när hon var i
köket.
Sen blev det mycket canasta, fyrmanna sådan för Gunnel hade bjudit in sin väninna Ulla.
Först spelade vi Samba-canasta, som Gunnel och Ulla lärde ut. Det var en trevlig variant.
Sen spelade vi vår canasta. Monica och Ulla hade en enastående tur och vann hela tiden. Vi stannade ända till klockan 7.
Vid niotiden var vi tillbaka i Bjärred. Då blev jag bjuden på Coops underbara räkmacka.
Här sitter Monica vid sin räkmacka och skålar.
Sen blev det mer canasta. Jag tror, att vi spelade till klockan 11.
På förmiddagen blev det ännu mer canasta.
Sen blev jag bjuden på biff á la Lindström. Det var jättegott.
Färden hem gick i hällande regn
Det var en verkligen trevlig lille-semester. Jag har saknat att spela canasta med Monica Hon är en värdig moståndare, och tonen mellan oss är rå men hjärtlig.
Det var allt för i dag från Majstina
